Björn Lewander är ny ordförande i Byggchefernas avdelning Öst. En 34-årig verksamhetschef som tycker att samhällsbyggnadssektorn är underskattad.
– Med tanke på branschens arbetsuppgifter och lönenivåer borde det vara ett ännu högre tryck av folk som vill jobba här, säger han.
Sedan 2014 har Jeanet Corvinius varit ordförande i Öst. Vid senaste årsmötet lämnade hon över platsen till Björn Lewander.
– Det är gigantiska skor att trampa in, säger han. Jeanet är en otroligt duktig och inspirerande människa. Det är en stor ära att bli tillfrågad.
Varför ville du ta på dig uppdraget?
– Av samma anledning som jag blev engagerad i Byggcheferna från början. Vår bransch är i stort väldigt bra, men har en hel del att jobba med. Vill man få till en förbättring måste man in och stöka och böka där man kan göra skillnad. Det går inte att bara tycka att saker inte är bra. Byggcheferna är, om man använder det på rätt sätt, en otroligt bra plattform för att skapa förbättringar. Vill man se en förändring måste man bli en del av den. Inte bara vilja, utan också agera.
Vad behöver branschen jobba med?
– Det vi har jobbat med länge är ren jämlikhet. Att vi ska bedömas utifrån vad vi kan och gör, inte beroende på kön, ursprung, handikapp eller yttre faktorer. Branschen har varit och är delvis fortfarande ganska konservativ, men de senaste tio åren har vi tagit stormsteg framåt. Det tror jag också måste belysas: ”Vi är inte ens i närheten av att vara i mål, men kolla på de här sakerna! Vi är på väg.” För det är absolut inte nattsvart. Det är en otroligt rolig bransch att jobba i, och det behöver påtalas mer. Det tycker jag att Byggcheferna har blivit väldigt bra på de senaste åren.
– Jag har lite av en paroll som är att man ska skapa en arbetsplats som man skulle önska att ens barn vill jobba på: ”Skulle jag vilja se min son eller dotter här?” Svarar man ja på det ligger man ganska bra till. Tvekar man är det något som är galet. Och det ska man inte acceptera.
Varför jobbar du inom samhällsbyggnad?
– Det är världens roligaste jobb. Att få vara en del av något som kommer att finnas kvar när vi själva inte finns kvar, det är något fint i det. Vi skapar saker som går att se och ta på, och som ger nytta och glädje för… ja, man vet inte ens hur många generationer framåt. Vi är med och bygger landet. Det är ganska stort när man tänker på det så. När man åker med sina barn och kan säga att ”det där har vi byggt”. Sedan är det fantastiska kolleger, det händer mycket, det är väldigt dynamiskt. Jag mår otroligt bra av det. Ingen dag är den andra lik, även om det är samma grundförutsättningar. Och så får vi jobba med människor.