Att stoppa machokulturen ger vinster för både affärerna och arbetsplatsen.
Ett sätt att göra det kan vara att jobba med strukturen i sin organisation.
– Kultur och struktur hänger ihop, säger organisationskonsulten Catarina Sällström. Har man en strategi och en plan för kulturen kommer man att slippa stora delar av machokulturen.
Tillsammans med Leif Hultqvist har Catarina Sällström skrivit boken Projektkultur i byggprocessen, om vilka organisatoriska krav som ställs på ledare i stora byggprojekt. Som konsult anlitas hon av företag inom samhällsbyggnad för att skapa kulturer där alla vill jobba mot samma mål.
– Det är världens enklaste sak att säga, men hur lyckas man med det i verkligheten? Jag menar att det till exempel har att göra med infrastrukturen i organisationen, det vill säga beskrivningen av varje medarbetares roll: ”Hur ser mitt bidrag ut? Hur får jag feedback av min chef?” Ett återkommande problem i stora projekt är att man jobbar i silos. Och det är inte helt ovanligt att man inte vet vad som ligger i ens uppdrag. Jag har sett dubbeljobb, jag har sett folk arbeta utan ramar och gå in i väggen, för att det har varit oklart vem som bestämmer. När det blir friktion i grupper beror det ofta på att saker faller mellan stolarna, säger hon.
Det borde vara lika sexigt att jobba inom samhällsbyggnad som på en tv-kanal eller en reklambyrå.
Hur stor skuld har machokulturen i det?
– Jag kan inte säga att den har en direkt skuld, men jag har sett projekt där machokulturen får en grogrund eller växtkraft. Gubbarna låser in sig i ett rum och ingen vet vad de pratar om. I ett projekt brakade en tjej rakt in i väggen för att gubbarna hade möten medan hon jobbade på. Det var helt tokigt! Där saknades en plan för både strukturen och kulturen. När vi fick kläm på den fick vi även ordning på resten, men då fanns det också några som kände sig stampade på tårna. De kunde inte längre låsa in sig i ett eget rum.
Varför är machokulturen så stark i byggbranschen?
– Det saknas ofta tydliga värderingar och ledarstrategier. Känslan av att vara ett team lyser ofta med sin frånvaro. Inte sällan är det en man som blir herre på täppan, utnämnd eller självutnämnd. De långsiktiga strategierna för kulturen uteblir ibland, och då får kulturen skapa sig själv. Där någonstans uppstår machokulturen.
Projektet Stoppa machokulturen har pågått i knappt fyra år. Hur ser du på branschens möjligheter att förändras?
– Stora projekt, som byggbranschen i mångt och mycket består av, är fantastiskt spännande sammanhang att vara i, av det skälet att du snabbt kan skapa förändring och få resultat. Där kan jag önska att branschen kunde locka till sig intressanta chefer och ledare, att man kanske höjde inträdeskraven på något sätt. Jag tror att den har oförtjänt dåligt rykte: ”Där kan vi inte jobba, där vet man ju hur det är.” Men det är synd, för det här med att sätta i gång något och efter bara några månader märka skillnaden är jättetillfredsställande för de flesta.
Hur kan kulturen påverka affärerna och lönsamheten?
– Helt och hållet. Om du har en kultur som det känns kul att komma till, om den har en stor öppenhet, om den inte bygger stora knölar av småproblem, då har du en stor fördel. I arbetsgivarerbjudandet kommer också kulturen att vara väldigt avgörande. Vilka lockar vi hit? Kommer de att vilja jobba här? Det är i dag en problematik för hela branschen, och där går det att göra massor. Det borde vara lika sexigt att jobba inom samhällsbyggnad som på en tv-kanal eller en reklambyrå.