Låter arbetsmiljö dödstråkigt?
Det kan samtidigt vara livsviktigt.
Därför var det temat för årets företrädarkonferens i Byggchefernas avdelning Öst.
– Det handlar om att folk ska må bra på jobbet, säger ordföranden Jeanet Corvinius.
En weekend på en färja var formen för årets företrädarkonferens i Öst. Tolv personer deltog. Föreningen hade hoppats på det dubbla:
– Ska man vara självkritisk hade vi kanske inte valt ett tillräckligt spännande ämne, säger ordföranden Jeanet Corvinius. Men vi hade jättebra diskussioner. Vi hoppade till och med över rasterna. Det blev mer samtal än konkreta grupparbeten, för dem hann vi inte med.
Jeanet Corvinius, ordförande för avdelning Öst, om behovet av företrädarträffar.
Temat för konferensen var Arbetsmiljö. Bland annat pratade Ledarnas chefsrådgivare Magnus Gouffrich, expert på arbetsmiljörätt, om den nya AFS-föreskriften om organisatorisk och social arbetsmiljö.
– Vi i byggbranschen är duktiga på att se de fysiska arbetsmiljöproblemen, men hur bra är vi på att se de psykosociala? frågar sig Jeanet Corvinius. Det är våra medlemmars största bekymmer nu, att otroligt många blir utbrända. Om man har brutit ett ben eller blivit magsjuk är det inget att diskutera, då går man till läkaren eller sjukskriver sig. Men om något är fel i arbetsbelastningen, eller om man känner sig psykiskt svag, är det fortfarande något som man sällan pratar om.
Mötet med kolleger är ett viktigt syfte med företrädarkonferenserna.
– Att vara företrädare på ett företag är en väldigt knepig roll, säger Jeanet Corvinius. Till att börja med har man sina ordinarie arbetsuppgifter, sedan ska man ha tid att stötta och hjälpa medarbetare som hör av sig i fackliga frågor. Det är oftast mycket intressant och ger ett brett kontaktnät, men man känner sig som en soptunna ibland. Att diskutera sådant med andra i samma situation, och få höra hur de gör, är en av de saker som uppskattas mest.
Under konferensen användes lådan Prata så alla kan lyssna, som är en del av kampanjen Stoppa machokulturen.
– Den spontana reaktionen var att den är jättebra, säger Jeanet Corvinius. Men trots att undersökningar har visat att de här problemen finns är det många som ställer sig frågan: ”Hur ofta hör vi sådana kommentarer nuförtiden?” Det har faktiskt blivit mycket bättre.
– Det roliga är att samtidigt som någon säger att det inte existerar längre kan man internt i rummet höra: ”Ja, fast vissa saker tycker jag ändå att man ska kunna säga för att det inte ska bli så politiskt korrekt.” Men var går gränsen då? Om folk inte mår bra, då får man väl tänka efter? Det är en intressant aspekt. Och det är ju sådana diskussioner som den där lådan är till för.