Har platschefsrollen förändrats över tid? Och hur klarar de nya, unga platscheferna av trycket?
Så har det blivit dags för del 3 av 3 i vår serie med rutinerade platschefer. Del 1 och del 2.
”Man måste våga be om hjälp”
Tomas Ljung
Ålder: 55
Familj: Sambo, två utflugna barn.
Intressen: Skärgårdsliv, segling, hund och snickra hemma.
Bakgrund/utbildning: Gymnasieingenjör. Första jobb som utsättare på Diös i 20-årsåldern, som gick upp i SIAB som gick upp i NCC. Platschef vid 31 års ålder.
Antal år i yrket: 35
Just nu: Platschef vid NCC: s bygge av Musikhögskolan i Stockholm (620 Msek), drygt 100 medarbetare, två blockchefer. Tomas har som platschef tillsammans med projektchefen valt hur man vill organisera arbetsuppgifter och ansvar. Som ytterst ansvarig platschef rapporterar Tomas till en produktionschef.
– Jag har varit med så länge så jag överlever om mina chefer inte visar sig på bygget, och jag har aldrig varit i den situationen att jag suttit och längtat efter att chefen ska komma ut hit. De finns ju oftast bara ett telefonsamtal bort. Men jag har kanske varit lyckligt lottad som haft bra chefer.
Det svarar Tomas Ljung på frågan om hans högre chefer är för lite ute i verkligheten, i produktionen.
För att vara platschef på ett så stort bygge framstår Tomas Ljung som väldigt avspänd och jag frågar honom om den bilden av honom stämmer?
– Om det kör ihop sig måste man inse att man inte kan göra allt själv utan tvingas ta hjälp. Annars får man ju inte sova, säger Tomas och ler, och beskriver sig samtidigt som ganska prestigelös.
– Man måste kunna lita på folk och delegera och inte vara ett kontrollfreak. Jag hinner inte vara ute så mycket som jag skulle vilja, men det skulle inte fungera om jag var ute och petade i allt. När det handlar om så här stora byggen vet man att det behövs resurser så jag har en entreprenadingenjör som sköter en del administrativa uppgifter som t.ex.den ekonomiska uppföljningen. När det gäller arbetsmiljön, som är en viktig del av en platschefs arbete, har vi ett roterande schema för skyddsronderna. Men ansvaret kommer jag ju aldrig undan. Det kan vara pressande, men jag har tillgång till arbetsmiljöingenjörom detbehövs. Detsamma gäller den psykosociala delen av arbetsmiljöansvaret. Man märker i allmänhet om någon inte mår bra och vi har en stor HR-organisation i NCC som vi kan kontakta för support. Men är man en oerfaren platschef kan den delen nog vara betungande, betonar Tomas Ljung.
Det talas om kompetensbrist i branschen och om att det är svårt att rekrytera platschefer. Kan det medföra att en del utses för tidigt, utan tillräcklig erfarenhet?
– Själv blev jag internrekryterad via ledande befattningar på lägre nivå och jag hade en bra chef som jag fick stöd av. Idag blir en del utsedda för tidigt, även om man har en gedigen teoretisk utbildning som exempelvis civilingenjör vet man inte ett dugg om vad det här jobbet innebär, rutinen saknas. Det är en ledningsfråga där man borde arbeta mer med mentorskap och se till att folk får praktisk erfarenhet av produktionen och inte klättrar vidare för snabbt, säger Tomas Ljung övertygande.
Vilka problem uppstår om man blir befordrad för tidigt?
Oftast brister det i planeringen, det blir rörigt och då tappar man i respekt hos andra medarbetare. Respekt är något man måste arbeta sig till och där är den praktiska erfarenheten ovärderlig.
Text och bild: Pamela Collin
