Tre kvinnor – samtliga medlemmar i Byggchefernas styrelse och med ett antal år i byggbranschen – på plats i Ledarnas hus för ett samtal om vad som behöver göras för att fler kvinnor ska välja byggbranschen, vilja stanna kvar och inta fler ledande positioner. Är kanske kvotering en nödvändig metod?
Yvonne Stenman, 54 år, byggnadsingenjör, drygt 30 år i yrket, sedan 2000 projektinköpare i Skanska.
Jeanet Corvinius, 34 år, högskoleingenjör, tio år i yrket, projektchef Skanska sedan 2011.
Dastan Media Ringlund, 32 år, byggprojektledare på Göteborgs Stad Lokalförvaltningen.
Från vänster: Dastan Media Ringlund, Yvonne Stenman, Jeanet Corvinius.
Hur ska man få fler kvinnor att söka sig till byggbranschen?
Yvonne: – Det handlar om att ändra attityder, att få kvinnor att inse att det är en spännande bransch med intressanta utmaningar och spännande karriärvägar. Byggbranschen är oerhört mångfasetterad med möjlighet att utveckla sig och skapa värden till nästkommande generationer. Man har stor möjlighet redan direkt efter sin utbildning att arbeta med ledarskapet, vilket är unikt för vår bransch
Jeanet: – Det är också viktigt att tala om alla fördelar som finns med att arbeta i den här branschen, att det är superroligt ute på projekten. Man har stort ansvar både vad gäller ekonomi, personal och arbetsmiljö. När jag frågar kvinnliga praktikanter vad de vill göra blir ofta svaretatt de inte vill vara ute i produktionen på byggena, mitt i verksamheten, de vill hellre vara på ett kontor som arkitekt. Och det gäller även en hel del killar. Deras syn är att det är där man formar projekten, men så är det ju inte. Så det handlar mycket om att få fler kvinnor att förstå mer om yrket.
Dastan: – Man måste bearbeta både yngre kvinnor och män i ett tidigt skede, innan de gjort valet till högskolan. Vi måste bli bättre på att marknadsföra branschen på skolorna via de programansvariga för det finns mycket fördomar om att byggbranschen är hård och tråkig och inget för tjejer. Vi måste berätta hur det fungerar numera, och för de som redan är inne i branschen måste det skapas rätt förutsättningar. Det gäller bland annat lön och ansvar och att se till så att de unga inte missgynnas.
Vad gör du personligen för att förmå fler kvinnor att söka sig till byggbranschen och har du möjlighet att påverka rekryteringen?
J: – I min roll som ambassadör för Byggcheferna är jag ganska ofta ute på skolor och berättar om hur intressant den här branschen är. Det häftiga är att det är ett bygge. När det gäller själva rekryteringen kan jag påverka, men dessvärre är det få kvinnor som söker …
D: – Jag är också mycket ute bland studenter och talar om rollen, att det inte bara handlar om hjälmar, overaller och en grabbig attityd utan jag försöker lyfta hela kedjan i ett byggprojekt från början till slut och utgår då ifrån hur min egen arbetsgivare och arbetsplats fungerar där vi har med oss mångfaldsaspekten vid alla rekryteringar och upphandlingar.
Y: – Jag pratar mycket med ungdomar och studenter och deltar när Byggcheferna värvar medlemmar. Det är ett ständigt påverkandearbete som jag bland annat kan ägna mig åt via min plats Ledarnas förbundsstyrelse.
Har attityderna gentemot kvinnor i byggbranschen förändrats något under den tid du har varit verksam?
Y: – Verkligen! När jag hade mitt första sommarjobb på ett bygge på 70-talet i norrbotten var det en snickare som sa: ’Vad ska du göra på byggen med dina små händer?’. Idag är det inte accepterat att medarbetare håller på med härskartekniker, men är man ensam kvinna på exempelvis ett möte kan man känna sig lite utsatt av de manliga hierarkierna. Fler kvinnor stärker det man säger. Jag tycker nog att jag alltid har blivit accepterad för jag har själv satt den nivån.
D: – Det känns som vi går mot bättre tider. Det är bra att Sveriges Byggindustrier, Byggcheferna och Ledarna arbetar för en större mångfald och ökad jämställdhet i branschen, att man tar frågorna på allvar och verkligen har viljan att förbättra.
J: – Det har skett en förändring i den äldre generationen under de tio år jag har varit med, men i åldern upp till 45 har det blivit tuffare och mer konkurrensutsatt och det kan man känna som kvinna. Yngre män i karriären kan faktiskt vara lite njugga gentemot kvinnor på grund av konkurrens när det gäller kompetensen, där många kvinnor idag är väl så kompetenta. Jag tycker denna attityd, som är vanligare bland yngre män, faktiskt är väldigt tråkig, även om män som är tillräckligt kompetenta och litar på sig själva i allmänhet inte är till något problem för kvinnor som vill fram.
Har du något konkret förslag för att uppnå en förändring, som exempelvis kvotering?
D: – Man måste lyfta styrkan och fördelarna med att ha mångfald i en grupp, påverka genom fakta och kunskap om hur en grupp fungerar och visa på de ekonomiska fördelar som en blandad gruppsammansättning ger. Jag tror på människans ambition, har du det kommer du vidare. Jag som kvinna skulle inte vilja vara kvoterad utan jag vill komma vidare på min ambition och kompetens. Men OM det visar sig att det inte räcker med information, och vi har prövat allt men ändå inte uppnår en bättre jämställdhet och blandning av kön, så kanske kvotering är enda utvägen. Jag har talat med många kvinnor som anser att om utvecklingen går så här långsamt måste vi börja med kvotering för att vi kvinnor ska få samma möjligheter.
J: – En som är duktig i sitt arbete förstår att olikheter är en fördel och kan se att man inte plockar in en kvinna för att hon är kvinna utan för att gruppen ska fungera optimalt. Risken med kvotering är att det leder till ännu mer ifrågasättande än den vi redan dras med: ’Är du här för att du är tjej eller för att du är kompetent?’. Så jag är lite rädd för bakslag om vi får en lagstadgad kvotering. Det måste göras med finess, via ett medvetet tänk och information om att blandning är bra. Marknaden kommer inte ha råd att negligera kompetenta kvinnor bara för att män hittar större likhet i sin egen grupp vid rekrytering. Men branschen måste definitivt ta sig i kragen, har vi inte fått in fler kvinnor på högre poster i en framtid har vi inget val. Men det blir en tuff övergång för oss kvinnor som är i branschen idag, vi kommer bli än mer ifrågasatta.
Y: – Kvotering är enda sättet att skaka om rejält. Kvinnor är bättre utbildade och har högre betyg, så redan idag har vi faktiskt ett slags omvänd kvotering, det vill säga antalet kvinnor på chefspositioner borde vara betydligt fler. Det gäller att slå igenom glastaket. Kvinnor måste upp på de högsta positionerna, först då får vi totalt sett fler kvinnor i ledande befattningar. Att arbeta för kvotering är att skaka om manssamhället. Det handlar om att män måste börja titta sig omkring i sin egen organisation, ta krafttag och börja bjuda in kvinnor till styrelser. Idag är det mer ”naturligt” för män att rekrytera män. Men det är en resa …
Vad är det svåraste när det gäller attityder och inställning?
J: – Jag har varit med om att en entreprenör sa till en kvinnlig projektingenjör att hon skulle sätta på kaffe före mötet, och sådant skapar väldigt dåliga förutsättningar för ett möte och projekt. Jag tror på ett slags ”medveten” kvotering som bygger på sunt förnuft, alltså en medvetenhet om att en grupp fungerar bäst om den är blandad på flera sätt: kompetens, ålder, kön, bakgrund.
Y: – Det är männen själva som måste sluta att använda sina spegelbilder vid rekrytering. Det är en process som handlar om att vi måste få in olikheter. I dag finns en osynlig spindelväv – en dold kultur som gör det svårare för kvinnor att komma in.
D: – Det är svårt att göra sig av med invanda mönster, det sitter i väggarna. Så att få en till en förändring på individnivå ställer mycket höga krav på dem i ledande positioner. Arbetets omfattning är helt beroende av vilka invanda mönster som skall brytas samt medarbetarna uppfattning och samarbetsvilja i frågan.
Hur ser byggbranschen ut om låt säga 20 år när det gäller andelen kvinnor, attityder och förhållningssätt?
Y: – Den bedrövliga utvecklingen på yrkesarbetarsidan med ett fåtal kvinnor kommer dessvärre inte se så annorlunda ut, tror jag. På tjänstemannasidan kommer vi vara uppe i 35-40 procent även om målet givetvis är en fullständigt jämn fördelning. Attityderna har förhoppningsvis förändrats i rätt riktning så att fler kvinnor känner att de är välkomna och vågar satsa på att nå även toppositionerna.
J: – Tyvärr kommer vi inte vara helt framme, möjligen med en lagstiftad kvotering, men det vill jag som sagt helst slippa eftersom jag tror det blir en väldigt tuff resa för oss som är verksamma i branschen nu.
D: – Jag tror och hoppas att det blivit så mycket mer jämställt ur flera olika perspektiv såsom etnicitet, ålder, kön osv. Så länge det finns människor som arbetar för detta, annars så självklara, förhållningssätt så kommer vi att möta en bygg- och fastighetsbransch som har samhällsnyttan som första prioritet.
Hur ser du på Byggchefernas machokampanj?
J: – Allt som belyser det som måste åtgärdas och förändras är jättebra. Det är vår skyldighet som organisation att påverka, det är äkta medlemsnytta! Allt sänder ju signaler så det gäller att ha frågan om mångfald i bakhuvudet hela tiden. Därför blir man ledsen när en mässa som Nordbygg inte hade tänkt igenom de signaler som sändes ut där när det gällde en del aktiviteter. Det var faktiskt smått parodiskt.
D: – Kampanjen, som är känd som #SCHYSSTBYGGE, har varit mycket lyckad och givande för branschen. Nuläget är identifierat och problemet är uppmärksammat. Men nu måste vi jobba med hur vi ska gå vidare. Nästa steg i vårt arbete kommer att handla om hur vi ska bearbeta och förändra den kultur som medför kompetensbortfall. Som ett led i det arbetet har ett så kallat Advisory Board (rådgivande panel) öppnats.
Y: – Machokampanjen har fått upp ögonen på många – både kvinnor och män – och det är verkligen bra! Fler har börjat tala om vikten av förändrade attityder.
Text: Pamela Collin
Foto: Börje Hammarström
Läs också
Kalla fakta om andelen kvinnor i byggbranschen