Inför det här numret av Byggchefen gjorde jag en fullständigt ovetenskaplig undersökning bland mina nära och kära. Jag frågade vad som utmärker en bra chef och jag kan konstatera att vi i allmänhet ställer vansinnigt
höga krav på våra chefer i Sverige.

Min ovetenskapliga gallup visar att chefen ska vara en stark ledare med stor ödmjukhet. En personlig, men inte privat, individ. En människa med stor förmåga att entusiasmera, utan att pressa. En empatisk man eller kvinna, med förmåga till tuffa tag.
En chef ska kunna leda, bygga bekväma arbetsplatser och skapa god stämning. En chef ska vara expert på den egna branschen, på ekonomi och på psykologi. En riktigt bra chef är en vän, ledare, lärare, elev, förälder, sjukvårdare, tränare, försörjare och coach. Med fet plånbok och generös inställning. Något förenklat ska en bra chef vara en övermänniska!

Flopptoppen
Jag är lyckligt lottad. Även om min chef inte är någon övermänniska så har jag faktiskt en riktigt bra chef, den bästa jag någonsin haft faktiskt! Och jag har en del att jämföra med!
På mitt cv kan man läsa att jag har delat ut morgontidningar, städat på ett vaktbolag, krängt hamburgare, sålt mjukglass, bakat pizza, stått i ett oändligt antal kassor, varit barnflicka, tolkat, guidat ... Som de flesta har jag gjort det mesta. Och jag har haft mängder av olika chefer.
Bortsett från några verklighetsfrånvända kommentarer, som "Den bästa chefen är den som höjer lönen mest och oftast" eller "Det finns inga bra chefer", så visade min undersökning att många av oss har liknande erfarenheter av de riktigt dåliga cheferna. Så jag sammanfattade och sammanställde och kom fram till chefernas bottenlista. En chefernas flopp-toppen som jag själv har erfarenhet av.

Slemmhögen - Jag var ung och skulle skrapa ihop extra pengar till konsumtion. Kläddes i en liten larvig hatt på sned och hade ett ständigt leende på läpparna. Chefen gav mig ständigt sexistiska kommentarer. Jag fick lära mig att hålla noga uppsikt över min egen bak, annars var den garanterad blå efter alla nyp. Och jag vet inte hur många gånger jag försökte få mannen ifråga att förstå att jag faktiskt inte gillade att bli upptryckt mot en vägg och flåsad i ansiktet "på skoj". I rättvisans namn så har jag sett exakt samma upplägg från en kvinnlig chef på en annan resturang. Hon var en fena på att ordna partykvällar för den drygt 30 år yngre personalen, och sedan satt hon slirig och försökte pressa ner tungan i halsen på de mest försvarslösa killarna.

Konferenschefen - 80-talet har precis gått över, men själva andan lever kvar. Jag ska kränga motorsågar, vedklyvar och andra manliga verktyg. Det är sälj, sälj, sälj som gäller. Rökning på kontoret är fortfarande tillåtet och det närmsta friskvård företaget står för är vilrummet som ingen någonsin använt. Chefen fnyser åt krämpor, misstror sjukskrivningar och uppmuntrar låtsaskonferenser som bara går ut på att supa och göra saker som de garanterat inte berättar för "lilla frugan" där hemma. Den här chefen är en korrekt och rätt trist kostymnisse till vardags - och ett odrägligt partymonster på de avdragsgilla konferenserna.

Superbitchen - Tv-branschen när den uppfyller alla fördomar! Kvinnan har allt. Utseendet, respekten, makten. Och ändå ... Det finns inte ett misstag som hon inte ser, gör alla uppmärksamma på och gärna ältar. Ständiga pikar om klädsel, smink, sätt att skratta, prata, röra sig ... Hon tycks lika fixerad vid att baktala kvinnliga kollegor som hon är angelägen att behaga de manliga. Hon jobbar hårt på att förödmjuka inför andra och trycka ned. Förmodligen för att hålla sitt blödande självfötroende någotsånär flytande.

Drömchefen
Jag inser att min nuvarande chef är ett unikum bland chefer. Ett praktexemplar i chefssläktet.
Alltid till hands och närvarande. Aldrig för upptagen för att stanna, för att ta sig tid, eller för att lyssna. Duktig och personlig. Lekfull och ambitiös. Visar alltid engagemang och omtanke.
Ger mycket feedback och respons. Tvåvägskommunikationen fungerar utmärkt. Utan tvekan den optimala chefen. Hon, ja, för det är en kvinnlig chef, är närvarande och stark.
Hon har precis blivit torr. Hon är 3 år.
Och hon styr hela familjen med sitt leende.

Tilde de Paula
Ur Byggchefen 0208

Skriv en kommentar till texten i formuläret nedan: